En vuxen människas bekännelser

 Piratförlaget, 2020, roman

 

Detta är en konstruktion, från början till slut. Mitt liv rasar samman och ett liv som rasar samman har ingen struktur, ingen ordning eller konstruktion, särskilt inte en bärande sådan. Så jag konstruerar, dels mitt liv, dels själva konstruktionen. 

När Alice lämnade mig gjorde jag något som förändrade mitt liv fullständigt. Det hade inte behövt göra det, men det gjorde det. Egentligen har fallet pågått sedan dess, det har bara skjutits fram några år med hjälp av konstgjord andning. Jag skulle kunna berätta vad det var jag gjorde på en gång, jag avskyr att hålla och hållas på halster, men trots att jag är smärtsamt medveten om att jag skriker rakt ut i intet, låtsas jag – som så många före mig – att någon lyssnar, att jag har någon med mig på vägen.

En vuxen människas bekännelser är min första roman för vuxna. Boken finns som ljudbok, inläst av mig, där ljudböcker finns.

 

Huvudpersonen är knappast älskvärd; en självömkande medelålders man som ältar det förflutna och något har han gjort, något stort, som förstörde allt. Och det händer inte mycket i det här återblickande relationsdramat. Ändå är det sugande läsning med enorm precision i människoskildringarna.

Dagens Nyheter

 

I sin första roman för vuxna tar David Wiberg stora risker. Att kunna skriva om att bli lämnad, ratad och förrådd utan att det blir pinsamt eller plågsamt är verkligen mycket svårt - men som han lyckas! ... Fiktiv eller inte, så upplever jag berättelsen som absolut ärlig och sann. Jag känner ömhet för David Wibergs huvudperson, vill fortsätta att läsa om honom och följa honom ner i förtvivlan. "Ni måste tro på mig" säger berättaren i bokens början, och ja, jag tror på både honom och David Wiberg. 

Clara Block Hane, Svenska Dagbladet

 

David Wiberg är mycket bra på att beskriva just antydningar, förvrängda proportioner och förvridna situationer. Ju längre in i huvudpersonens besatta mörker vi dras desto mer osäker blir läsaren. Händer egentligen någonting av det som beskrivs, eller är det bara projektioner i hans huvud? Att David Wiberg också är komiker är tydligt; situationen ter sig mer och mer absurd, och den mörka humorn glimrar ofta till.

Janina Rabe, Expressen

 

… David Wibergs roman är också en poetisk dialog, och mer än berättelsen som sådan är det formen och språket som gör denna bok intressant. Med svidande sinne för detaljer och en löst hållen tidslinje målas ett scenario upp där världen rämnar. Hur mycket man än stör sig på huvudpersonens hopplösa gnäll är det en mycket levande skildring av psykisk ohälsa och dess många mekanismer. Jag hatar den här boken, för jag har varit där själv. Den här boken berättar om ett tillstånd många av oss vill glömma och känslor som vi vill dölja. Den är ett öppet sår, och även såren behöver sina dedikerade skildrare.

Simon Olofsson, Norrbottens-Kuriren

 

Det är välformulerat och vasst, men också plågsamt och ibland nästan outhärdligt - på ett bra sätt. 

Maria Näslund, Tara

 

Wiberg blandar vardagsrealism med komik och svärta och jag gillar hans raka språk och textmässiga driv. Det är inte jätteofta man trillar över romaner som är så lättlästa att man slukar dem på en dag men som samtidigt även manar till reflektion. Det gör En vuxen människas bekännelser till en sann pärla.

Tara Moshizi, Icakuriren

 

Wiberg bygger skickligt upp ett växande obehag. Huvudpersonens tolkningar av människor och situationer skaver och skevar. Det är så uppenbart att hans världsbild är uppåt väggarna att läsaren drivs att vända blad i närmast skamfylld jakt på skärvor av acceptabla förklaringar.

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

 

En vuxen människas bekännelser av David Wiberg är ett ångestfyllt drama berättat i jagform. Bekännelser, förtvivlan och längtan efter att bli sedd i ett kammarspel som mycket väl kunnat utspela sig på en teaterscen. En spännande ny författarbekantskap som för tankarna till Linn Ullmans böcker.

Instagramkontot Fröken Millas känsla för böcker