Ingenting känns längre riktigt kul

Galago, 2018, bild- och textverk

Ambitionen med Ingenting känns längre riktigt kul var att skapa något som vid första anblick framstod som en smårolig coffee table-bok och sedan göra våld på den. Efter hand framträder berättelsen om 60-åriga Marianne, som förlorat kontakten med sin vuxna dotter Pella. För att hantera sorgen förvillar sig Marianne in i en påhittad verklighet där minnen, trams, lögner, sanningar, önskningar osorterat rörts ihop till en oöverblickbar massa.  

Boken är formgiven av Kalle Mattsson och bygger till viss del på mitt instagramkonto david_wiberg.

När jag skrattat klart … märker jag hur jag blivit mer sorgsen än road. Det är framför allt de insprängda delarna om föräldraskap som bidrar till den sinnesstämningen. Eller insprängda, egentligen rör sig en hel del kring föräldra­barn­relationer. Allra mest rörande är breven från en mamma till en Pella, som inte längre vill höra av henne. Där märks den författare som är så briljant i sina skildringar av tonårstjejen Linnea och som gestaltade livet och känslorna så sårigt övertygande i ungdomsromanen ”Vi ses i mörkret” (2016).  /… /  Wiberg … skapar slugt något ångestsvart, rotlöst och uppgivet mitt i det skenbart flamsiga.

Lina Kalmteg, Sydsvenska Dagbladet

Ingenting känns längre riktigt kul ger visuellt intryck av att vara ytterligare en samling med humoristiska, ironiska och visuella samhällskommentarer (något som det också drivs med i baksidestexten), men skrattet fastnar i halsen. Sammanlagt ger dessa inslag en mörk bild av samhället, med utsatthet, ångest och ensamhet. En intressant, tankeväckande och ofta nattsvart bok. 

Fredrik Strömberg, BTJ

Till slut var jag tvungen att lägga ifrån mig den för att jag bara satt och skrattade … väldigt kul men på ett skruvat och mörkt sätt.

Roger Wilson, p1-kultur

David Wiberg är en gud för mig.

Borlänge tidning

Vad som har hänt är inte lätt att tyda, men det orimliga i att vara släkt och vad det innebär kastas upp och faller över Wibergs universum i sorgliga snöflingor. 

Alice Kassius-Eggers, Aftonbladet